Eller ska jag säga pågick? för det är nämligen så, att där Js historia slutade, med frid och fröjd, började en annan.
En som jag skulle vilja kalla Katinkas breakdown. För det är nämligen så att ett tag efter hon så snällt överlåtit Connor till mig så hittade jag henne sittandes i fosterställning och gråta medans hon slevade i sig tårblött Ben ´n Jerryglass (Dark choco). Det var bland det värsta jag sett och jag skrek åt henne "gör inte sådär, tänk om du aldrig mer kan kan komma i dina designerjeans!". Sen förstod jag min extrema idioti och fattade, medans hon snörvlade om att Connor förmodligen var hennes livs viktigaste man. Eller i alla fall engelsman, att det här var mycke större än ett par designerjeans. Större än några Jimmi Cho´s. T.o.m. större en ett par Louboutinis.
Det här handlade om min bästa väns lycka.
Nu bröt jag också ihop och sa att han nog inte var så viktig för mig ändå. Att jag skulle klara mig och att jag kanske till och med hade någon annan på G. Då såg Katinka upp på mig med rödkantade ögon och ett stort lyckligt leénde på läpparna. Och innan jag visste ordet av så stod jag med hennes Dark Choco i handen och hon hade sprungit iväg till sitt livs engelsman.
Och det kändes faktiskt bättre än att köpa nått. Även om det skulle vara kick ass-snyggt.
Så Connor, det var kul så länge det varade, men nu är det slut. Godbye love.
xoxo, the awesome F.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar