onsdag 21 januari 2009

Är detta slutet?



Är morgondagen slutet för denhär bloggen? Förmodligen. Men samtidigt så är det kul att blogga, men jag är ingen blondinbella och klarar (orkar snarare sagt) inte att sköta denhär bloggen själv. Eftersom F inte har tillgång till dator vilket är ganska misslyckat som bloggerska, men det får man leva med, så blir det ganska mycket skrivande för mig då för att hålla igång denhär bloggen.
Nu när man börjar se bloggen som sin lilla bebis så blir man lite deppig i tanken på att bara sluta.
Imorrn är då redovisningen om våra skolprojekt, och jag tror att det kommer gå bra och att våran lärare blir kanske lite stolta över oss, mig och den andre fashionnistan.

Om jag själv ska värdera bloggen så kan man säga att den har sina goda men också dåliga sidor. Jag känner också att drivkraften till att fortsätta är nog att då utveckla bloggen till något mer. Så imorrn blir det svar på frågan om detta är slutet.



Nog om deppiga tankar och funderingar.

Alexander, Alexander och återigen Alexander. När tänker du dra dina gränser? Som alla kanske vet så har jag,F och Katinka lyckas bli goda vänner igen och kan nu gå på stan tillsammans utan att peka på fula kläder och säga "den där skulle passa dig som vanten i handsken" (eget ordspråk i min egna tolkning, lite krydda på tillvaron). Nej, för oss är det över nu. Men Alexander verkar fortsätta. Fast jag kan säga att han har tagit bort inlägget om min, ja vad blir det, kanske femte modemiss på deras blogg. Och det är då för att jag spred krockodiltårar och antydde för Alexander att du är inte min stil, vilket då menas att han är bannad från min shoppinglista(vänskapslista i modegenre).

Hoppas då att detta fick en kanske liten cell i Alexanders skalle att även modemänniskor har känslor. För det verkar han ju ha själv.Den här bilden uttrycker utmärkt en sorlig modehändelse. Det var i måndags på gympalektionen då vi hade skridskor. Om ni sett tidigare inlägg då både jag och F uttrycker oss i hjälmar på en gympalektion och får det att se så himla bra ut så kanske ni då ser Alexanders modemiss. Hah, där fick han igen. Men till min förvånelse så kom min hemska lilla demon på axeln och fick mig att peka ut Alexanders miss, Hjälmen i helt fel läge. Då blev Alexander väldigt ledsen. Jag sa inte förlåt då, men kan säga nu just till dig Alexander. Förlåt. Här går jag och gnäller om hur du trackar mig och sedan gör jag samma sak in public. Fy på mig.
Det jag vill säga med det här stycket är att ingen är perfekt, inte ens jag, och alla kanske borde tänka på vad man säger, speciellt ni modeintresserade. Tänk på dom stackarna som inte vet vad mode är. Vi kan ju inte trycka ner dom för det, eller hur?

Se er omkring allihopa, världen är full av möjligheter.
xoxo J (som gillar bilden bredvid skarpt, glasögonen är bara sååååå 09)

1 kommentar:

  1. Om jag inte hade suttit i klassrummet hade jag grinat! :'(

    Jag har skrivit om min tunga barndom som kanske förklarat mitt omogna beteende.
    Förlåt, vänner igen? Ó.Ò

    SvaraRadera